Hujedamig, vad svårt det är att välja bland alla grymma* ord i det svenska språket!

Om ordet lagom har det skrivits spaltmeter såväl nationellt som internationellt, vilket skulle kunna tyda på att ordet beskriver föreställningen om det svenska kynnet tämligen väl. Ordet anspelar på ett ideal om att vara i balans, måttlig och lämplig. Denna föreställning baseras emellertid ofta på en myt om att svenskar ända sedan vikingarnas tid har varit särdeles generösa: hornet med mjöd skulle räcka laget om och därmed behövde drycken alltså fördelas rättvist och måttligt. Men ordets ursprung är fornsvenskans laghum, och betyder alltså ”efter lagens föreskrift”, och har således ingenting med middagsbjudningar att göra. Att svenskar skulle värna om laglydnad i högre grad än andra, vore möjligen ett önsketänkande och därför ännu en föreställning långt från verkligheten.

Yttermera antas ord, som är svåra att översätta till andra språk, vara unika. Tanken på att all världens ord innehållsligt skulle vara lätta att byta mot andra ord är däremot svår att greppa i en tid som denna: den utgår från att alla samhällen och kulturer i alla tider skulle vara homogena. Särskilt intressant är det eftersom konkurrensen om uppmärksamhet i såväl privata som offentliga sammanhang är hård och det därför idag handlar om att sticka ut, vilket ju är motsatsen till att vara lagom. Ur ett språkvetenskapligt perspektiv är lagom också intressant, eftersom vi numera anser det vara oböjbart och fryner åt att behandla som ett vanligt adjektiv: att vädret är lagomt eller att något kan ges i lagoma doser, gör att den språkmedvetnas känslor kommer i olag.

Fika, allemansrätt och tillsammans

I toppen av ovan nämnda lista förkommer också ord som fika, allemansrätt och tillsammans. Alla dessa ord och rättigheter förekommer i mer eller mindre stor utsträckning i världen och är således heller inga unikum för Sverige. De två första orden har dessutom på senare tid blivit föremål för marknadsföring av landet Sverige. Våra ofta frusfingriga fikavanor i naturen bör således säljtekniskt näppeligen betraktas som lagom utan något alldeles särskilt.

Just näppeligen råkar vara mitt favoritord. Det är roligt att uttala och det finns en kraft i det som ordkompisarna nej och knappast saknar. Näpp i betydelsen av nej har troligen vandrat från engelskans nope, men i betydelsen av knapp förekommer det inte i någon större utsträckning än i den allittererande frasen med nöd och näppe. Det besläktade ordet näpen används idag som en beskrivning av något som väcker ömhet och möjligen också är barnsligt, men etymologiskt stammar det ur betydelsen av att vara passande, måttlig och lämplig, precis som ordet lagom alltså. Betydelsen av lagom och näpen ligger således nära varandra, men ändå långt från varandra i hur vi uppfattar orden. Med tanke på att våra favoritord bygger på att vi kan relatera till och identifiera oss med betydelsen, ställer jag mig tveksam till om tidens anda verkligen tillåter människor att leva måttligt. Vill vi verkligen att andra beskriver oss som lagom?

----

* Grym är ett av många ord som har fått en betydelseförskjutning, i detta fall från hårdhjärtenhet till särdeles coolt.

Författare