Myten om att förvärva, ärva och fördärva…

Utgångspunkten i vår forskning som beskrivs i INSEAD-bloggen var en vilja att slå håll på en myt. En viktig uppgift för forskare inom samhällsvetenskaperna är nämligen att ifrågasätta myter och att undersöka den verkliga sanningshalten i vanliga föreställningar om hur saker och ting förhåller sig. En mycket utbredd myt inom mitt ämne, företagsekonomi, är den om att förvärva, ärva och fördärva familjeföretag över tre generationer. Lite förenklat handlar myten om att en driftig entreprenör och företagsgrundare (t ex Ingvar Kamparad) bygger upp ett framgångsrikt företag som sedan hennes eller hans barn ärver och förvaltar någorlunda bra (bl a för att grundares vision och idéer fortfarande är närvarande enligt vissa forskare) och för att sedan lämna över till tredje generationen, grundarens barnbarn, som i sin tur förstör företaget (p g a att de inte kan hålla sams, eller att de inte har vanan och viljan att jobba lika hårt som grundaren och hans barn, eller för att de helt enkelt inte skaffat sig den nödvändiga kunskapen enligt vissa forskare). Detta är en välspridd myt som faktiskt återfinns i många kulturer med ordspråk liknande det svenska förvärva, ärva och fördärva.

Denna myt har också befästs genom att forskare och konsulter gärna pratar om statistik som säger att endast 30% av alla familjeföretag lyckas med att skifta till andra generationen, och endast 13% till tredje generationen. När det kommer till fjärde generationen är det endast 3% av företagen som fortfarande kontrolleras av grundarens familj. Som vi påpekar i vår artikel bygger dock denna statistik på en historisk analys av ett mycket begränsat urval av företag, nämligen 200 tillverkande företag i Illinois. Studiens upphovsman, Professor John Ward, har också själv påpekat att statistiken ska tas med en nypa salt. Det var också intressant när vi noterade att befintlig statistik från t ex USA visade att helt nystartade företag ingalunda har en större överlevnadsgrad!

Trots detta har alltså statistiken varit mycket populär för att förklara hur svårt det är med generationsskiften i familjeföretag och vilken stor risk det finns med att företag försvinner om inte generationsskiftena underlättas. Vi tyckte således att tiden var mogen för ett nytt synsätt på generationsskiften och långsiktig utveckling av familjeföretag. Inte minst eftersom vi runt om kring oss såg så många exempel på mycket framgångsrika och växande familjeföretag kontrollerade av såväl tredje som fjärde och till och med senare generationer.

Problemet med myten om förvärva, ärva och fördärva och den forskning och statistik som underblåst myten i den akademiska världen och i konsultvärlden är att utgångspunkten varit att en ägarfamilj kopplas till ett enskilt företag. Vad vår praktiska erfarenhet med att jobba med ägarfamiljer och alltså även vår forskning säger är dock att många familjer ser sitt entreprenöriella engagemang som bredare än i ett enskilt företag. I många fall finns det naturligtvis ett företag som representerar familjens ursprungliga verksamhet och som kanske ligger dom väldigt nära hjärtat. Men många framgångsrika och visionära företagarfamiljer är mer intresserade av att se sitt företagande som bestående av en portfölj av företag där de startar eller köper nya verksamheter, och även säljer av eller lägger ner andra verksamheter. Inte sällan använder dessa familjer de resurser som frigörs från försäljningar av verksamheter till att investera i nya projekt och företag.

Ur detta perspektiv följer således att bara för att en familj avslutar sin kontroll av ett visst företag behöver inte detta vara ett misslyckande. En försäljning eller börsnotering av ett företag kan ju istället vara resultat av mycket framgångsrikt företagande! Fallet Tengelmann i Tyskland som jag beskriver i en annan bloggpost är ett bra exempel på ett företag som har sålt av gamla verksamheter och investerat i nya företag och nya branscher, inte minst e-handel (som är väldigt långt från tidigare huvudverksamheten som tillverkare av choklad och godis som de sålde 2003).

I vår studie fann vi att nästan 90% av de företagarfamiljer vi undersökte bedriver sin verksamhet som portföljentreprenörer, dvs. de hade ett viktigt ägarengagemang i mer än ett företag. I genomsnitt 3,4 företag. En tydlig majoritet av dessa ägarfamiljer hade dessutom varit aktiva med att sälja och köpa företag under undersökningsperioden.

En huvudpoäng är således att i vår strävan att förstå familjeföretag bättre och stödja dem i deras utveckling måste vi som forskare, utbildare och konsulter byta synsätt. För entreprenöriella och dynamiska ägarfamiljer som har en långsiktig vision att vara framgångsrika företagare är det inte alltid det enskilda företaget ska vara i fokus, utan snarare familjens totala affärsverksamhet över tiden. Analysenheten i centrum blir då inte företaget utan familjen.

Ofta kan vi frigöra mycket energi genom att ifrågasätta gamla myter och se på vedertagna sanningar på ett nytt sätt. Jag övertygad om att det finns en enorm potential i att inte bara tala om problemen vid generationsskiften i familjeföretag (de finns naturligtvis också). Det är också viktigt att se kraften i alla visionära ägarfamiljer som entreprenöriella aktörer och bidragare till vårt lands ekonomiska och sociala utveckling. I jämförelse med exempelvis alla de entreprenörer som startar nya företag så får familjeentreprenörerna alldeles för lite uppmärksamhet i såväl media som utbildning och forskning. Detta finns anledning att ändra på!

Källa: Zellweger, T., Nason, R. & Nordqvist, M. (2012), “From Longevity to Transgenerational Value Creation: The Role of Family Entrepreneurial Orientation”, Family Business Review, 25(2):136-155

Vill du veta mer?

Kontakta Emil Danielsson på 0704-210400 alt. email: emil.danielsson@jibs.hj.se