Lärare och forskare vid Hälsohögskolan.
”Hälften av världens barn har varit hemma från skolan”
I mitten av mars 2020 hade ca 107 av världens länder stängt ned sina skolor som en åtgärd för att minska spridningen av covid-19. Uppskattningsvis innebar det att cirka 862 miljoner barn och unga, ungefär hälften av alla i världen i denna åldersgrupp, blev fråntagna möjligheten till att vara i skolan. Vilka konsekvenser kan vi se på lång sikt av detta?
Sverige valde delvis en annan väg där grundskolor höll öppna medan gymnasiet övergick till distansundervisning. I folkhälsomyndighetens sammanfattning kring det aktuella kunskapsläget gällande covid-19 och barn framgår att det saknas systematiska sammanställningar kring långsiktiga konsekvenser på barns hälsa. Rådande pandemi har dock ytterligare lyft upp barns rättigheter på agendan, exempelvis när det gäller barns rätt till utbildning, hälsa och utveckling. Vi tog oss igenom våren med skolstängningar, distansstudier, distansarbete och distans i nära relationer som vi tidigare tagit för givna. Födelsedagskalas, släkttsammankomster, semestrar och sommarlov har antagit andra former där det för vissa barn har inneburit mer tid hemma med föräldrar och syskon och kanske ett lugnare sommarlov vilket för barn i välfungerande familjer kan tänkas ha resulterat i ett positivt sommarlov.
Vi vet dock att skolstängningarna i våras drabbade redan utsatta barn hårt i form av avsaknad av rutiner, skolmat, socialt umgänge och begränsad tillgång till pedagogiskt stöd. Detta skapade oro i vardagen och har haft konsekvenser på den psykiska hälsan för barn och ungdomar. Lång vistelse i hemmiljön med föräldrar/vårdnadshavare som kan ha drabbats hårt av varsel, permitteringar och oro för släkt och vänner kan leda till ökad försummelse och risk för våld och övergrepp i hemmet med allvarlig psykisk ohälsa som följd.
I ett tidigare inlägg skrev jag om den enkät som forskare vid Uppsala universitet tagit fram där barn och ungdomar själva fick svara på frågor kring hur de uppfattar sin situation i coronatider
Resultatet från denna studie presenterades i somras och där framgår tydligt att barn oroar sig bland annat för familjeekonomi, äldre släktingars hälsa och att de bär på en rädsla att mista någon närstående. Vikten av att barn får dela dessa tankar med en trygg vuxen betonas. Resultaten visar också att de mest sårbara barnen drabbas hårt i en kris som denna där exempelvis försämrad familjeekonomi och trångboddhet blir värre. Författarna betonar vikten av ökad samverkan kring barn och unga och att barns oro måste tas på allvar. Rapporten lyfter också att även barn i så ung ålder som 4 år har många tankar kring corona. Som barnforskare med ett barnrättsfokus kan jag bara applådera detta initiativ som även tar in de yngre barnens röster, helt i linje med barnkonventionen. I min podcast som finns här på bloggen från juni med bland annat Barnombudsmannen som gäst, lyftes frågor som att det behövs forskning där barn och ungdomar följs över tid. Vi behöver nu fortsätta att ta vara på barns egna perspektiv på sin tillvaro och även vilka behov och vilket stöd de efterfrågar.
Länk till Rapporten ”Barn och ungas röster om corona”: https://www.pubcare.uu.se/forskning/chap/projekt/barn-och-ungas-roster-om–corona-/
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
