Bäst att bo – en skönhetstävling eller vansinnighetsskattning?

2018-05-22

Det finns en väldigt stor mängd föreställningar om vad Bäst att bo-indexet egenligen är. Vad Bäst att bo är är en sammanställning på vad som finns tillgängligt där man bor. Vi tar med tillgänglighet till olika former av service, utbildning (både grundskola och högre utbildning) och arbetsmarknad. Vi tar även med vissa former av infrastruktur (närhet till flygplats och bredband), tillgång till kultur, integration av utrikesfödda på arbetsmarknaden och mycket mer. Alla dessa faktorer är saker som forskningen säger kan bidra till att en plats blir attraktiv och det är saker som jag är säker på att de allra flesta skulle hålla med om att det är positiva faktorer som bidrar till att göra en plats bättre. Många av dessa faktorer, som tillgång till arbeten, infrastruktur och utbildning, är också faktorer som konstant lyfts i landsbygdsdebatten som faktorer som är avgörande för deras framtida utveckling.

MEN—när vi lägger ihop dessa faktorer för att visa hur det ser ut på olika platser i vårt land, blir det plötsligt av landets landsbygdsdebattörer kallat för en skönhetstävling och Bäst att bo-vansinnighetsskattningen(!) Det här är bortom mitt förstånd. För de faktorer som landsbygdsrörelsen lyfter som viktigt för mindre kommuners framtid är just det vi illustrerar i vårt index där vi även visar vilka skillnader som faktiskt finns mellan kommuner i landet idag.

I den fina dokumentärserien på SVT Resten av Sverige Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som Po Tidholm gjort visar man tydligt på effekterna som uppstår när många människor flyttar från en plats under en längre tid – samma effekter som vi speglar i vårt index. Men när det illustreras med statistik i ett index – då blir det en skönhetstävling! När organisationer som förespråkar bättre förutsättningar för att bo och verka på landsbygden samt visar på hur svårt det kan vara idag för att den mest fundamentala servicen bristen (arbete, tjänster av olika slag, skolmöjligheter, infrastruktur) så är det något gott – men när den visas med statistik så är det en vansinnighetsskattning!

I en nyligen producerad podcast så samtalar två ledande talespersoner för landsbygdsfrågor med Po Tidholm. Ett område som då kritiseras är att programmet inte i någon högre grad lyfte variationen mellan olika landsbygdskommuner. Låt mig då illustrera hur Bäst att bo-indexet gör det i allra högsta grad. Låt mig också illustrera i vilken utsträckning tillgången till alla de här faktorerna – skola, infrastruktur, arbetsmarknad, kultur – som finns inbakade i Bäst att bo faktiskt oerhört starkt hänger samman med hur människor flyttat över de senaste decennierna – precis som Po Tidholm visar med olika exempel i sin dokumentärserie.

Låt oss börja med att titta på helhetsbilden:

På x-axeln visar vi hur befolkningsstorleken förändrats mellan åren 1985 och 2015. Vi loggar skalan för att variationen är så stor mellan svenska kommuner, men upplysningsvis var den kommun som ökade mest mellan dessa år Stockholm där det idag bor 264 486 fler personer än vad som var fallet för 30 år sedan. Den kommun som tappade flest invånare under samma period tappade 6 864 invånare. Den kommun som ökade mest i befolkning rent procentuellt var Värmdö där man idag är 114 procent fler invånare idag än vad man var för 30 år sedan. Den kommun som minskade mest procentuellt sett har på 30 år tappat 43 procent av sin befolkning. Det är just de här omflyttningarna som har satt spår bland Sveriges kommuner och resulterat i vad de har tillgängligt för sina invånare idag – dvs. det vi fångar i Bäst att bo-indexet. Sambandet mellan de två (korrelationen) är 0,806.

Men låt oss gå tillbaka till kritiken av Tidholms program som sades missa att visa variationen mellan glesbygdskommuner och landsbygdskommuner, eftersom de inte alls alltid har liknande utveckling. Det är ju just det här som vi visar i indexet. Eftersom vi bygger indexet så att man kan göra jämförelser beroende på vilken typ av kommun man är (storstad, stad, landsbygd, glesbygd i enlighet med Jordbruksverkets definitioner) så kan vi lätt göra exakt samma illustration för olika typer av kommuner:

Låt oss börja med glesbygdskommunerna: Klart är att det finns ett statistiskt samband mellan hur befolkningstillväxten har varit mellan åren 1985 och 2015 och det som finns på platsen idag fångat av Bäst att bo. Det är också tydligt att vi har en stor variation i vad vi säger finns tillgängligt i olika glesbygdskommuner. Det högsta index-värdet är nästan 0,8 och det lägsta 0,06. Detta är en väldigt stor variation i vad vi säger finns tillgängligt i dessa glesbygdskommuner. Men vi ser också hur variationen faktiskt hänger samman med befolkningsförändringen de senaste 30 åren. Korrelationen här är 0,487.

Exakt samma sak gäller landsbygdskommunerna. Variationen är stor även här och sträcker sig från 0,016 till 0,871. Det innebär att vi visar att det som finns tillgängligt i landsbygdskommuner varierar i allra högsta grad och att det finns kommuner som har ett gott utbud av skola, jobb, infrastruktur och allt annat – men återigen att detta starkt hänger samman med hur människor flyttat (dvs. befolkningsförändringen) de senaste 30 åren. Korrelationen här är ännu starkare än för glesbygdskommunerna: 0,742.

De som säger att vårt index bara haussar större kommuner missar att se denna bild. De missar även att se att vi även säger att stads- och storstadskommuner har olika starkt utbud av faktorer som gör platsen bättre att bo på. Variationen sträcker sig från 0,231 till 0,963. MEN-säger någon- det är ändå ett högre lägsta värde än vad både glesbygd och landsbygdskommuner har i Bäst att bo. Detta är helt korrekt, men det är ju också en effekt av att dessa kommuner i allmänhet har vuxit befolkningsmässigt betydligt mer än vad de två tidigare grupperna har gjort över de senaste decennierna. Trots det hittar vi en stor variation och de stadskommuner som vuxit mest har idag också det mest stabila utbudet av det som gör platsen bättre att bo på. Korrelationen mellan indexet och befolkningsförändringen för stadskommuner är 0,529.

Slutligen har vi storstadskommuner, där vi återigen lyfter att det finns en stor variation inom gruppen. Men här är kopplingen mellan befolkningstillväxten och det som finns tillgängligt något svagare (0,368). Det beror med all sannolikhet på att vi talar om en liten geografisk yta där det finns en väldigt stark överspillningseffekt från kärnkommunen (Stockholm, Göteborg och Malmö). Dessutom har alla utom en av dessa kommuner vuxit relativt mycket de senaste 30 åren och kommit upp i en storlek där det allra mesta i form av utbildning, tillgängliga jobb och infrastruktur faktiskt finns på plats.

Om de som (liksom jag) engagerar sig i landsbygdsutvecklingen faktiskt skulle ta sig några minuter att se vad det är indexet egentligen gör, dvs. tillhandahålla siffror för samtliga kommuner i frågor som de till vardags kämpar för – istället för att raljera och förfasa sig och förkasta något som de uppenbarligen inte har speciellt mycket koll på – så skulle de se att vad de i Bäst att bo-indexet har tillgängligt kan vara ett av de mest effektiva statistiska måtten, svart på vitt, att stoppa i halsen på beslutsfattare för att visa vilka effekter förändringarna i befolkningsstorleken faktiskt orsakar, vilka enorma skillnader det finns mellan svenska kommuner, samt ge en hint om vart utvecklingen är på väg om ingenting görs snarast.