Så förändrades tillgång till polis och räddningstjänst år 2000-2015

2017-08-16

Vi har i en rad bloggposter tittat på hur antal anställda inom skola och hälso- och sjukvård förändrats över tid. Nu är det dags för den sista bloggposten på temat hur den offentliga servicen förändrats över tid och i vilken utsträckning denna förändring hänger ihop med invånarantalet i kommunen. Denna bloggpost kommer att fokusera på förändringarna i antal anställda inom sektorerna polis, räddningstjänst och brandkår. Vi har i en tidigare bloggpost sett att dessa sektorer var klart överrepresenterade i kommuner med fler invånare år 2000, men har denna skillnad ökat eller minskat med tiden. Kartan nedan illustrerar förändringen i antalet anställda per kommun:


alt

Förändring av antal anställda

Sett till förändringen i antalet personer som tillkommit till denna sektor i relation till kommunens befolkning så är korrelationen 0,479 och positiv. Det innebär att större kommuner haft en större tillströmning av arbetstillfällen inom denna sektor mellan år 2000 och 2015. Flest jobb tillkom till Stockholm, Solna, Mölndal, Nacka och Sigtuna medan Helsingborg, Luleå, Hudiksvall, Skövde och Ängelholm så den största minskningen.

Hur ser då den procentuella förändringen ut? Kartan nedan visar detta:

Procentuell förändring i antal anställda

Procentuellt sett ökade Boxholm, Norberg, Karlsborg, Malå och Skinnskatteberg mest. Här ska vi komma ihåg att det kan röra sig av en ökning med relativt få personer men eftersom sektorn redan från början var liten så blir den procentuella ökningen väldigt stor. Den största procentuella minskningen var i Hofors, Nordanstig, Älvkarleby, Ale och Tibro (jag exkluderar Vingåker och Mullsjö som år 2000 inte hade någon registrerad anställd i dessa sektorer).

Tittar vi på korrelationen mellan befolkningsstorlek och den procentuella ökningen så är den insignifikant. Det innebär att den procentuella ökningen i antalet jobb som tillkom eller försvann i denna sektor inte signifikant kan kopplas till befolkningsstorleken.

Som vi tidigare lyft upp så förändrades befolkningen i svenska kommuner markant mellan dessa år pga. urbaniseringen. Vi vill därför slutligen titta på i vilken utsträckning förändringen i antalet jobb i denna sektor per invånare kan kopplas till kommunernas storlek. Men vi börjar med att titta på hur den procentuella förändringen per invånare sett ut:

Procentuell förändring anställda per capita

Inte heller i detta fall är korrelationen signifikant och det innebär att vi varken fått fler eller färre jobb inom polis, räddningstjänst, och brandkår per invånare än vad som var fallet år 2000. Så även om det skett en förändring i antalet personer som arbetar i dessa sektorer så är förändringen proportionerlig med förändringen i antalet invånare över tid.

När vi diskuterar offentlig service relaterat till skillnaderna mellan stad och land så gör vi nog klokt i att faktiskt skilja mellan olika sektorer, eftersom förändringen sett väldigt olika ut. Skolan är faktiskt fortfarande relativt väl tillgodosedd på kommunnivå medan vården visar en motsatt trend. Polis, räddningstjänst och brandkår är visserligen överrepresenterad i större kommuner, men givet befolkningstorleken så har inte klyftan ökat med tiden. Jag vill åter igen påminna om att flera av dessa verksamheter inte har sin organisering på kommunal nivå utan på regionnivå vilket kan påverka utfallet.

Man bör dock i debatten ta med i beräkningen att både befolking och antal skolbarn omallokerats väsentligt mellan dessa år och att detta till viss del berättigar att resurser läggs där människor finns. Men samtidigt kvarstår ju utmaningen att vissa kommuner med färre invånarantal har det tufft då det gäller att tillgodose de offentliga tjänster som vi alla är med och finansierar genom att vi betalar skatt. I vilken utsträckning man borde ta mer av dessa pengar från kommuner med många invånare för att förbättra servicen i kommuner med färre invånare kommer till syvende och sist att vara ett politiskt beslut.

*i samtliga dessa bloggposter låter jag Nykvarn ingå som en del av Södertälje och Knivsta som en del av Uppsala.

Charlotta Mellander

Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.