Så här stor är skillnaden i inkomst mellan postnummer i kommunen

2017-05-22

För något år sedan tittade jag på i vilka postnummer vi hittar de högsta inkomsterna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och helt klart är att det finns stora variationer runt om i landet. De allra flesta höginkomsttagarpostnummer ligger i våra storstadskommuner. Men nu vi nu fått uppdaterade siffror för 2015 tänkte jag ta siffrorna ett steg längre. Låt mig först förklara vad jag gör. Alla individer i Sverige som har någon form av inkomst (bidrag räknas inte med) finns med i mitt dataset. Sedan tittar jag på vilket postnummer de bor i. Jag väljer ut de postnummer där det bor minst 50 individer för att undvika att några värden drivs av några ytterst få individer. Därefter identifierar jag medianinkomsten i samtliga svenska postnummer. Jag väljer medianinkomsten snarare än medelinkomsten eftersom vi i annat fall kan få ett orimligt högt värde på en plats där det bor en eller ett par individer med en väldigt hög inkomst.

Till att börja med så tittar jag på den högsta medianinkomsten per postnummer i samtliga svenska kommuner. Då får vi fram den här kartan:

För att förtydliga så visar alltså kartan följande för samtliga svenska kommuner: i det postnummer där medianinkomsten är som högst – hur hög är då medianinkomsten? De kommuner som har den högsta medianinkomsten i ett enskilt postnummer är: Stockholm (max-medianinkomst 1 029 900), Laholm (895 000), Trosa (860 000), Lerum (656 400) och Umeå (629 100). I andra ändan av skalan hittar vi Dals-Ed (268 000), Vansbro (276 900), Vilhelmina (277 100), Åsele (277 300) och Ragsunda (277 400).

Om vi sedan tittar på de postnummer med lägst medianinkomst i samtliga svenska kommuner så får vi följande karta:

Här är nivåerna av naturliga skäl väsentligt mycket lägre. De mycket låga nivåerna är i hög grad drivna av att en stor del av inkomsterna består av bidrag av olika slag vilka inte räknas in här. Allra lägst är medianinkomsten i något postnummer i Umeå, Vansbro, Lomma, Hjo och Vimmerby. På andra sidan av skalan – dvs. de kommuner där den lägsta medianinkomsten i något postnummer i kommunen fortfarande är relativt högt – hittar vi Surahammar, Munkfors, Ydre, Öckeö och Hammarö.

Men låt oss därefter se på skillnaden i medianinkomst mellan det postnummer där den är som högst och det postnummer där den är som lägst i samtliga svenska kommuner. På sätt och vis fångar detta skillnaden i medianinkomst mellan kvarteren där man har det som bäst och där man har det som sämst i kommunen. Med all sannolikhet är måttet även starkt korrelerat med segregationen. Kartan nedan visar hur det ser ut:

Skillnad i inkomst på postnummernivå edit

Allra störst skillnad i medianinkomst mellan det postnummer där den är som högst respektive lägst hittar vi i Stockholm (där skillnaden är 1 009 700), Laholm (800 650), Trosa (757 800), Umeå (628 500) och Göteborg (552 650). I sju av kommunerna är skillnaden mellan den högsta och lägsta medianinkomsten i några postnummer över en halv miljon. I ytterligare 16 kommuner är den över 400 000.

I 27 av 290 kommuner var skillnaden lägre än 100 000. Minst skillnad var det i Munkfors (17 000), Dals-Ed (47 100), Nordanstig (48 500), Storuman (49 450), och Torsås (66 400). I ytterligare 72 kommuner var skillnaderna mindre än 200 000.

Jag har under lång tid lyft upp utmaningen med att skillnaderna mellan stad och land är stora. Men utmaningarna är också stora inom våra kommuner. I vissa kommuner är skillnaderna mellan de som har och de som inte har väldigt stora helt uppenbarligen. Jag tror personligen inte på att göra insatser för att hålla tillbaka toppen utan snarare att lyfta botten. Dessutom bör vi diskutera än mer hur vi blandar upp våra kvarter i högre utsträckning så att de inte blir alltför homogena. Dels blir dessa platser sällan speciellt intressanta. Dessutom gör denna uppdelning att klyftorna mellan de som har och de som inte har blir alltmer synliga vilket i förlängningen är en grogrund för konflikt. Om skillnaden mellan stad och land är landsbygdens största utmaning så är städernas utmaning att skillnaderna mellan de som har och de som inte har blir alltmer tydliga. Ingen av dessa utmaningar är så obetydlig att det inte borde läggas stora resurser på att förbättra läget.