Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Här är arbetsmarknaden mest beroende av offentliga jobb
Den stora snackisen i spåren efter de 75 förslagen som kom från den parlamentariska landsbygdskommittén var onekligen utlokaliseringen av 10 000 statliga jobb. ”Statliga verk kan inte rädda landsbygden Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.” skrev Expressens Patrik Kronqvist. Det är inte en utlokalisering utan en OM-lokalisering Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. svarade landsbygdsförespråkarna. Själv tror jag att båda sidor sitter med en del av sanningen. Många statliga myndigheter är onekligen i hög grad koncentrerade till Stockholms-regionen. Samtidigt finns det naturligtvis en rad fördelar med att ha dem förlagda just i Stockholm. Det finns gott om högutbildad arbetskraft och det finns möjligheter att träffas snabbt för representanter inom olika delar av verksamheterna. Dessa fördelar gör att en mycket stor mängd verksamheter faktiskt väljer att förlägga sina verksamheter just i Stockholm och det gäller i många fall även landsbygdens egna förespråkare. Närhet spelar roll. Samtidigt så skulle Stockholm säkert må bra av att få frilagda kontorsytor för privat verksamhet. Resten av landet skulle också må bra av att i högre grad få ta del av de tjänster och jobbmöjligheter som statlig verksamhet faktiskt erbjuder. För även om det kommer med en kostnad att lokalisera sig bortom pendlingsavstånd till storstadsregionerna så skickar det en stark signaleffekt till resten av landet att de är med under samma paraply – landet Sverige.
Men hur ser det egentligen ut med offentliga jobb i allmänhet, med andra ord den typen av jobb som i hög grad är skattefinansierade? Där kan vi se en stor variation mellan svenska kommuner då det gäller hur pass beroende den kommunala arbetsmarknaden är av offentliga jobb. För att titta ännu närmare så tog jag fram statistik från SCB på andelen offenliga jobb i samtliga kommuner. Jag räknar med saker som skola, hälso- och sjukvård, offenliga kulturinrättningar mm. Kartan nedan visar hur pass omfattande variationen är:
Här finns några överraskningar och några resultat som är mindre överranskande. Att hitta Gnosjö i toppen av kommunerna som har lägst andel offentliga jobb är inte helt oväntat. Gnosjö är en kommun känd för sitt omfattande småföretagande. För Älmhult, en relativt liten kommun som är hem till ett av landets mest kända företag IKEA, är det också relativt väntat att ha en relativt sett lägre andel offentliga jobb. Den kommun i landet som har högst andel offentliga jobb är Eksjö. Kommunen har både ett regimente och ett relativt stort sjukhus vilka tillsammans utgör en stor del av kommunens arbetsmarknad. Intressant är att även Danderyd – en kommun som kanske starkast förknippas med ledande personer inom svenskt näringsliv – ligger på plats 7 bland kommuner med högst andel offentliga jobb.
Stockholm hamnar på plats 20 bland kommuner med lägst andel offentliga jobb (26,4%). Att Stockholm är hem till många offentliga jobb innebär alltså inte att kommunen har fler av dessa jobb än riksgenomsnittet – tvärtom. Riksgenomsnittet är nästan 10 procentenheter högre (35,1%). Så trots att antalet offentliga jobb ökat i Stockholm med tiden så finns inte fler än 11 procent av landets offentliga jobb i Stockholms kommun, Det är lägre än den totala andelen jobb som kommunen står för i landet (15%).
Att vara Sveriges största kommun kommer med en rad fördelar: arbetsmarknaden blir starkare, det finns en bra grund för nätverkande och snabb kunskapsöverföring, arbetskraften är i högre grad välutbildad och det är en attraktiv plats att förlägga verksamheter på. Det är med all sannolikhet också dessa faktorer som gör att många verksamheter lokaliseras till Stockholm. Men det gäller inte bara offentliga jobb utan i ännu högre grad privata jobb. På många vis vore det bra med en mer nyanserad debatt om var de offentliga jobben finns för att kunna fatta sansade besult om var de ska befinna sig i framtiden.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.