Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Smarta kommuner
Varje år brukar jag uppdatera listan över vad jag kallar ”Smarta kommuner” som är en kombination mellan andelen högutbildade och andelen kreativa yrken i varje kommun. Redan efter denna mening vet jag att det kommer att lyftas en rad kommentarer om att det faktiskt finns många andra smarta än högutbildade och kreativa kunskapsarbetare och det är klart att så är fallet och även jag förstår det. Men högutbildade och kunskapsarbetare är oerhört viktiga för kommuner idag – vare sig vi vill det eller ej. Dessa grupper bidrar på en rad sätt till att stärka platsen. Dels utgör de en attraktiv arbetskraft som gör att företag tycker det är fördelaktigt att lägga sin verksamhet i närheten. Dels tjänar de i genomsnitt mer vilket gör att det kommer in mer i skatt till kommunen. Dessutom, just för att de tjänar mer, så går de ut och äter mer, shoppar mer, fikar mer, konsumerar mer kultur osv. vilket gör att det skapas många arbeten lokalt också för de som inte har en högre utbildning. Idag tror jag inte det finns en enda kommun i vårt land som inte är (ibland smärtsamt) medveten om dessa relationer.
Allra högst andel högutbildade har man i Danderyds kommun där hela 46,3 procent har en universitetsexamen om tre år eller mer. Lund ligger på andra plats med 42,7 procent. Dessa båda kommuner är de enda med en andel över 40 procent. Lomma, Lidingö, Solna och Täby ligger mellan 35-40 procent, följt av Stockholm som ligger på plats 7. Klart är att det främst är kommuner i Stockholmsregionen samt kommuner med universitet och högskolor som ligger bra till här. Värt att notera är att hela 42 kommuner i Sverige har en andel på under 10 procent.
Om vi sedan går vidare och tittar på andelen ”kreativa klassen” i svenska kommuner så ser kartbilden ut på följande sätt:
Till och börja med låt mig förklara vad ”kreativa klassen” egentligen är. Kreativa klassen är andelen jobb där den som jobbar i hög grad får betalt för att tänka. Det är alltså en ganska bred grupp jobb som exempelvis arkitekter, ingenjörer, matematiker, programerare, lärare, läkare, vissa sjuksköterskejobb, forskare, jurister osv. Denna indelning innebär inte att det inte finns andra jobb där man tänker och är kreativ eller att det inte finns en stor variation inom yrkesgrupperna, utan från början bygger indelningen på en undersökning där individer själva uppger vilket yrke de har och hur mycket de får använda sin kunskap och kreativitet på jobbet. Bland de svenska kommunerna är det idag Solna som har högst andel (51,8 procent) följt av Sundbyberg, Stockholm, Lund och Älmhult (hem till IKEA). Samtliga dessa har andelar på 40 procent eller mer. Ytterligare 20 kommuner har andelar på mellan 30-40 procent, samtidigt som 43 kommuner har andelar under 15 procent.
Vad händer då när vi slår ihop dessa båda grupper och skapar ett index av deras relativa ställning? Svaret ser vi i kartan nedan:
Förstaplaceringen (eller andraplaceringen om man så vill) blir delad mellan två kommuner: Solna och Lund. Solna ligger lite bättre till vad gäller kreativa klassen, medan Lund är lite starkare då det gäller andelen högutbildade. Dessa båda kommuner följs av en delad placering igen – denna gång mellan Stockholm och Danderyd. På 5:e plats kommer Uppsala, följt av Sundbyberg, Göteborg och Linköping som delar samma placering. Lomma, Mölndal och Umeå rundar av topp-10-listan. Tabellen nedan visar också resultatet för de 25 kommuner som ligger högst upp på ”Smarta kommuner-listan”:
Och vill du veta hur din kommun ligger till – hör då av dig till Emil Danielsson på emil.danielsson@ju.se.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.