Därför var Donald Trumps seger väntad

När jag och några kollegor fick en fråga från tidskriften Fokus om vi ville göra en analys Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. av det svenska valresultatet i september 2014 fann vi att den faktor som skapade den starkaste skiljelinjen i resultatet var befolkningstäthet, inte inkomst, utbildning, arbetslöshet eller någon annan väntad faktor. Det var skillnaden mellan stad och land.

När jag idag, dagen efter valet, sitter med valresultatet i de amerikanska delstaterna ser jag exakt samma sak. Den starkaste skiljelinjen mellan de stater där Clinton gått starkt och där Trump gjort de är befolkningstätheten. Stad och land talar helt enkelt inte samma språk längre och de lever i olika världar. Städerna växer och skapar stora ekonomiska värden. De lockar till sig högutbildade och högteknologisk industri. De skapar sådana framgångar att människorna som bor på dessa ställen tror att samma utveckling också speglar av sig i resten av landet. Tyvärr är detta långt ifrån sanningen. För samtidigt som städerna växer står resten av landet och stampar och i många fall till och med backar. Det som sker när människorna flyttar från en plats under en längre tid är kraften i platsen avtar. Inkomsterna minskar, arbetsmarknadens kraft avtar, servicen minskar osv. vilket slår hårt mot alla de som tycker att just den här platsen är den bästa för dem och som inte vill flytta till en stad.

Urbaniseringen är även starkt sammankopplad till de ekonomiska strukturerna. I en tid då tillverkningsindustrin var den sektor som skapade stora ekonomiska världen stod mindre platser starka. Här var mark billig och tillverkningsindustri behöver mark för stora fabriker. Men i en tid då en allt större del av ekonomin utgörs av tjänster som snarare behöver lokalisera sig till platser där det finns många människor som kan köpa tjänsterna samt där det finns många högutbildade individer så flyttar alltfler jobb mot städerna. Kvar står de mindre platserna som en gång i tiden hade så stort välstånd, men som idag ser sig lämnade bakom.

Exakt de här strukturerna ser vi i USA, där hela det s.k. Rustbelt som sträcker sig över gamla industristäder som Buffalo, Detroit, Milwaukee, Cleveland osv. – belägna i stater i nordöstra delarna av landet –i väsentligt högre grad röstade på Trump i valet. Samtidigt fick Clinton ett starkt stöd i de framgångsrika städerna som Washington DC (där hon fick hela 92,8% av rösterna), New York, San Francisco och Los Angeles, där invånarna idag vaknar upp, ruskar sina huvuden och undrar vad som egentligen hände.

Faktum är att på sikt kan vi förvänta oss exakt samma typ av utveckling i de flesta utvecklade länderna idag. Brexit och Trump är bara två resultat av exakt samma fenomen. När gapet mellan ”de som har” och ”de som inte har” blir för stort (i det här fallet skillnaden mellan stad och land) och när ”de som har” står oförstående inför skillnaderna och ovilliga att göra något åt det, så kommer till slut ”de som inte har” att slå tillbaka med våldsam kraft. Genom demokratiska val ser de då sin chans att äntligen göra sina röster hörda. När ekonomiska krafter skapar välfärd åt städer men lämnar landsbygden bakom så blir den kanske viktigaste politiska uppgiften att skapa förutsättningar för en trygghet och ett välstånd också för de som inte får ta del av urbaniseringen och det välstånd det skapar. Misslyckas politiken med detta kommer vi inom snar framtid få fler Trumps och Brexits då de framstår som de enda alternativen som företräder de som lämnats bakom.

Fotocred: Gage Skidmore Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Creative Commons Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.)