Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Varför är så få svenska miljardärer skrivna i Sverige?
I vanliga fall när jag ställer en fråga brukar jag sikta in mig på att åtminstone komma upp men något slags kvalificerat svar. Men i detta fall går jag bet. Jag har precis avslutat en större studie tillsammans med min kollega Richard Florida, där vi baserat på Forbes siffror över världens dollarmiljardärer, kartlagt var dessa bor. Rent generellt så finns den en klar överrepresentation i städer som New York, San Francisco Bay Area, Moskva, London och en rad andra större metropoler.
Under arbetets gång har jag tittat lite extra på hur det ser i de nordiska länderna. Totalt på listan så finns det 23 dollarmiljardärer med svenskt medborgarskap, 10 från Norge, 5 från Danmark och 5 från Finland. Även om vi skulle justera per capita så har Sverige alltså relativt många dollarmiljardärer ur ett nordiskt perspektiv.
Om vi tar en närmare titt på de svenska dollarmiljardärerna, så har de förmögenheter som sträcker sig från 1,3 dollarmiljarder upp till 24,5. Endast 8 av dessa hade byggt upp sin egen förmögenhet, resten hade ärvt sina pengar (och fem av de som ärvt hade fått förmögenheten att växa). Förmögenheterna byggde på många olika typer av verksamheter: ”fashion and retail”, fastigheter, ”investments”, ”mat och dryck”, media, spel m.m. Åldrarna sträcker sig från 30 år upp till 88 och de flesta är gifta, några är frånskilda, någon enstaka singel eller änkling. De flesta har barn, men inte alla. 5 stycken är kvinnor.
På det stora är det en ganska heterogen grupp människor, som har gemensamt att de äger stora summor pengar – närmare bestämt 115,7 miljarder dollar om vi tar dessa 23 personer tillsammans. På den svenska listan återfinns många kända familjenamn: 3 heter Persson (H&M) och räknar vi in Tham så har vi 4 dollarmiljardärer relaterade till företaget, 4 heter Rausing, 3 heter Olsson (relaterade till Stena Line).
Om vi jämför med våra grannländer så tycks mönstren där vara något mer homogena. Bland Finlands 5 dollarmiljardärer är alla män och 4 av 5 har en förmögenhet byggd på tillverkning. Där är samtliga män och samtliga har ärvt sina förmögenheter. Även Norges 10 dollarmiljardärer är män, men där har 6 av 10 ärvt sin förmögenhet. Bland de som byggt upp sin förmögenhet själv återfinns t ex välkände Petter Stordalen som ligger på plats 1226 bland världens 1826 dollarmiljardärer. I Danmark är 4 av 5 män och även om lika många har ärvt sina förmögenheter så har de också förvaltat förmögenheterna väl och fått dem att växa. På den danska listan hittar vi exempelvis Kjeld Kirk Kristiansen, som var chef för LEGO mellan 1979 och 2004.
Men en sak slår mig när jag tittar igenom mina listor: av de 5 dollarmiljardärerna från Danmark så bor samtliga fortfarande i Danmark och av Finlands 5 dollar miljardärer så är ingen bosatt utanför Finland. I Norge har 2 av 10 valt att bosätta sig utomlands och deras kapital motsvaras av 15 procent av den totala förmögenheten ägd av norska dollarmiljardärer.
I Sverige är siffrorna betydligt högre. Av samtliga 23 dollarmiljardärer så är enbart 15 fortfarande bosatta i landet. Det innebär att 35 procent av svenska dollarmiljardärer har valt att bo utanför landets gränser och deras förmögenhet som landat någon annanstans är proportionerligt till antalet (41,4 miljarder dollar av 115,7). Detta är faktiskt en betydande andel, även ur ett mer internationellt perspektiv (om jag jämför med exempelvis amerikanska dollarmiljardärer). Bland de som har valt att bosätta sig i ett annat land finns det både män och en kvinna, det finns de som ärvt sina förmögenheter och de som byggt dem själva. De har också förmögenheter byggda på olika typer av industrier. Till viss del är familjen Rausing överrepresenterade, men det finns flera andra som gjort samma val. Utav den information som ges från Forbes så är det svårt att hitta något speciellt mönster som förklarar varför så pass många av de svenska miljardärerna har valt ett annat hemland, men med tanke på att Sverige sticker ut i så hög grad jämfört med Norge, Finland och Danmark så tycker jag att frågan skulle vara värd att titta närmare på.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.