Kommuner och flyktingmottagande

Förändringar av detta slag leder självfallet till en rad diskussioner. För det första frågar sig många hur vi skall klara av att ta emot en så pass stor mängd människor i nöd? För det andra så diskuteras självklart hur fördelningen av flyktingmottagandet ser ut mellan EU-länder. För det tredje, och detta är något jag finner intressant som regionalforskare, hur flyktingmottagandet skall fördelas mellan svenska kommuner.

Jag har tidigare tittat på den här frågan här på Vertikals och med tanke på hur aktuell frågan åter har blivit tänkte jag lyfta upp analysen här på nytt:

Frågan om placeringar av flyktingar är intressant inte minst ur ett integrationsperspektiv, för självklart minskar möjligheten för en flykting att integreras på arbetsmarknaden om han eller hon placeras i en kommun där det ekonomiska och social läget är dåligt och där exempelvis arbetslösheten redan är hög. Baserat på Migrationsverkets statistik kan vi se vilka kommuner som tog emot flest respektive minst antal flyktingar, men vi kan också analysera det socio-ekonomiska läget i kommunerna 2012, dvs. året innan flyktingarna kom dit. Vi väljer just året tidigare för att vara säkra på att det inte är ett omvänt orsakssamband, dvs. att mottagandet av fler flyktingar påverkat strukturen i kommunen.

Antalet flyktingar som togs emot 2013 är i hög grad relaterat till hur stor kommunen är. Flest tog Göteborgs kommun emot, följt av Stockholm, Malmö och Södertälje. Mer intressant än att titta på antal flyktingar är att se till på antal flyktingar per capita, dvs. justerat för kommuninvånarantal, eftersom det ger bättre information om flyktingmottagande givet kommunens initiala befolkningsstorlek. Kartan nedan illustrerar just antalet flyktingar per (10 000) capita som svenska kommuner tog emot under 2013:

Kartan ger en tydlig bild av vilka kommuner som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin storlek (per 10 000 invånare).

De som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin storlek är:

• Lessebo (212 st.)

• Fagersta (195 st.)

• Vingåker (188 st.)

• Sorsele (187 st.)

• Alvesta (149 st.)

De som tar emot minst flyktingar per 10 000 invånare är:

• Vaxholm (1 st.)

• Klippan (1 st.)

• Höganäs (2 st.)

• Gotland (2 st.)

• Täby (3 st.). 

I genomsnitt tog svenska kommuner emot 43 flyktingar per 10 000 invånare under 2013.

Hur såg då de socio-ekonomiska strukturerna ut i kommuner som tog emot fler flyktingar per invånare under 2013? Genom en korrelationsanalys ser vi att kommuner med mer omfattande flyktingmottagande per invånare under 2013, år 2012 (dvs. året innan) hade:

• En signifikant mycket högre arbetslöshet (.493)
• Högre ohälsotal (.482)
• Lägre andel högutbildade (-.472)
• Lägre lönenivåer (-.445)
• En negativ befolkningstillväxt (-.429)

Dessutom hade dessa kommuner redan tidigare en signifikant mycket högre arbetslöshet bland utrikesfödda än bland individer födda i Sverige. Figuren nedan visar arbetsmarknadsintegration för utrikesfödda (födda i ett land utanför Norden). Måttet är andelen förvärvsarbetande bland utrikesfödda dividerat med andelen förvärvsarbetande inrikes födda. Detta mått relaterar vi till ”antal flyktingar per 10 000 invånare”):

Flest antal flyktingar per invånare tas alltså emot i kommuner som redan tidigare har en högre arbetslöshet bland de utrikes födda än bland de som är födda i Sverige.

Frågan om vilka kommuner som tar emot flyktingar och vilka förutsättningar det finns på platsen för att skapa en bra framtid förtjänar att diskuteras. Att som flykting placeras i kommuner med högre arbetslöshet, negativ nettomigration och högre ohälsotal kommer med all säkerhet påverka de framtida förutsättningarna för integration bland de flyktingar som kommit hit.