Att starta och etablera en handelshögskola.

Per Davidsson, en av världens främsta entreprenörskapsforskare som idag främst arbetar i Australien vid Queensland University of Technology, men som också har en viss del av sin tjänst förlagd vid JIBS. Här berättar Per Davidsson sin historia om JIBS uppstart för 20 år sedan.

Kan du ge en kort beskrivning av din bakgrund?

Varför valde du att ta steget en nystartad handelshögskola som JIBS?
Jag lämnade Handels (vilket man på den tiden ”inte gjorde” – det fanns ju ingenstans att gå till…) för Umeå eftersom jag intuitivt insåg att jag inte skulle fortsätta att växa under min akademiska ”pappa”. När JIBS var på gång var det lite för spännande för att säga nej – det är få förunnat att få chansen att jobba för en institution som har ditt område som främsta profilområde. Men det var nervöst. Det var stora löften och drömmar och kunde mycket väl ha blivit ett rejält magplask.

Hur bygger man en forskningsmiljö från scratch?
Kanske är det lättare från scratch än att omforma något etablerat? Vi hade ett nyrekryterat gäng som ville åstadkomma något och som kunde bidra med ”dos and don´ts” från sina forna miljöer. För att få legitimitet var vi noga med att leva upp till alla formella krav i systemet i övrigt – och lite till. Alla som rekryterades hade 50 procent forskning. Alla skulle bo i Jönköping och vara på plats. Vi hade ett antal nyckelpersoner i olika roller som gjorde fantastiska insatser. Fokus på kvalitet och en begränsad domän – entreprenörskap och näringslivsförnyelse – som höll oss samman över disciplin- och paradigmgränser. Det fanns också externa parter som ville se oss lyckas: Regeringen som gav doktorsrättigheter och privata stiftelser som gav betydande forskningsanslag innan vi bevisat oss värdiga. Internationella inbjudningskonferenser på hög nivå (främst genom Charlie Karlsson).

Vad är ditt bästa minne från din tid här på JIBS?
Många. Atmosfären. Det övergripande är att jobba med ett härligt gäng entusiaster (inklusive administratörer och studenter) som drar åt samma håll under en VD och rektor som själva var forskare inom mitt område. Frånvaron av dödkött, onödig byråkrati och politiskt spel. Alla språken som surrade i korridoren, toppat av en blond och blåögd doktorand som utan vidare konverserar med gäster på hebreiska! Hög prestation på de flesta håll utan att allt måste mätas, utvärderas och ”incitamenteras” hela tiden – att folk gör det rätta helt enkelt just därför att det är ”det rätta” att göra. Första disputationen med Anders Melander; särskilt mitt tal! Hemliga möten med Wallenbergarna inför PEG-anslaget (Program on Entrepreneurship and Growth). Härliga firmafester. Alla fantastiska doktorander! Att gång på gång inte bara nå utan också överträffa vårt International Advisory Boards högt ställda förväntningar. Pappa Naldis extas när jag höjde Lucias avhandling till skyarna på disputationsmiddagen. Gokart-tävling med det internationella PEG-gänget samma dag som Mika Häkkinen blev världsmästare in Formel 1 (Finländske Erkko Autio VAR Mika där ute på banan!). Sista sessionen på Babson-konferensen 2001, med intensiv intellektuell diskussion som om ingen närvarande ville att det skulle ta slut!

Vilket har varit den svåraste utmaningen?
Vi gillar väl utmaningar? Jag kan inte minnas att något kändes särskilt svår. Det var något av en tioårig spänning och balansgång mellan mig och Leif Melin som jag tror var oerhört konstruktiv men som kunde blivit destruktiv om vi agerat mindre klokt.

Var står JIBS om 10 år?
Hade vi fortsatt på samma branta utvecklingskurva som de första 5-10 åren så skulle vi väl vara in INSEAD-klass Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.? Nu blev det inte riktigt så, men det JIBS jag känner fortsätter att vara en mycket stark, högaktiv och internationell (till skillnad från anglosaxisk) forskningsmiljö, och det borde vi kunna fortsätta vara. Hela universitetsvärlden står möjligen inför dramatiska förändringar, men som vanligt går det inte riktigt så fort som teknologin tillåter, och det är kanske tur det. Kanske JIBS kan ta ledarskap inom något litet hörn av denna utveckling och göra sig ett namn internationellt inom detta?

Ytterligare en stjärnforskare som rekryterades vid JIBS uppstart för tjugo år sedan är Leif Melin. Vid den här tidpunkten var han professor i företagsekonomi med ett särskilt fokus å företagsstrategi vid Linköpings Universitet. 1994 tog han steget över till den nystartade handelshögskolan i Jönköping där han blev professor i ”Strategy and Organization” och senare också Hamrin Professor of Family Business Stragety, samt Director vid CeFEO.

När jag kom till JIBS vid starten höstterminen 1994 hade jag själv byggt upp en ganska stark internationell position inom strategifältet vilket var en trygghet i relation till det riskfyllda och svåra JIBS-projektet.

Vad är ditt bästa minne från din tid här på JIBS?
Det handlar nog inte om ett minne utan att antal händelser/upplevelser. Jag har uppskattat undervisning och handledning och inte minst av den första omgången studenter (som gick ut 1998). Det har varit en fantastisk resa att tillsammans med JIBS-kollegor (forskare, lärare och administratörer) och denna grupp ambitiösa och entreprenöriella studenter. Att tillsammans ha varit med och skapat den JIBS-anda som i många år bidrog till våra framgångar.

Jag har också tyckt om att som handledare få uppleva hur JIBS-doktorander växer och mognar till självständiga och internationellt framstående forskare med tydlig JIBS-profil (och att jag också fått fortsätta som mentor för flera av dem).

Jag har också några gånger fått jobba i olika uppdragssammanhang med företag och organisationer som varit mycket nöjda med de processer vi från JIBS bidragit till som stöd för deras utveckling, vilket har varit intressant.

Vilket har varit den svåraste utmaningen?
Jag skulle säga att utmaningen mer gäller för hela JIBS och dess alla medarbetare, både som kollektiv och som individer: Att efter den framgångsrika första 10-årsperioden bibehålla, förnya och återuppfinna den entreprenöriella framgångsanda (med höga kvalitetsambitioner i allt vi gör) som behövs för en lyckosam fortsättning.

Vad hade Jönköping varit utan JIBS tror du?

Det har jag svårt att bedöma, men JIBS och högskolan har nog bidragit till den ’modernisering’ som skett av Jönköping, från en gammaldags regionstad till en omdanande stad med framtidsambitioner – en utveckling jag upplevt under mina 20 år.

Var står JIBS om 10 år?

Det är naturligtvis omöjligt att säga, men jag ser två olika scenarier:

Antingen fortsätter vi att vara en internationellt ledande handelshögskola inom vår nisch, med hög ranking och med starkt söktryck för våra få men högprofilerade bachelor och master program. Vi har ett fortsatt framgångsrikt PhD-program och en etablerad executive education-verksamhet. JIBS har en stark finansieringsbas, bla genom större privata donationer och vi har byggt upp en allt starkare internationell ’faculty’ bl.a. genom framgångsrik internationell rekrytering. JIBS entreprenöriella kultur har förstärkts, med kontinuerliga nya spännande initiativ från medarbetarna.

Men det finns också en risk att vi blir en handelshögskola som kännetecknas av en negativ spiral, som tappar i söktryck p.g.a. att vi tappat i kvalitet, tappat vår entreprenöriella förmåga och blivit av med vår självständighet, där många av våra bästa lärare/forskare sökt sig till andra ställen.

Fler bloggar om pågående 20-års jubileum. Läs gärna: 
Johan Roos – Authenticity makes a difference
Karin Hellerstedt – International at heart, International at start – Att snabbt internationalisera en verksamhet
Andrea Resmini – Forrest Gump, Playstation and the invasion of international students
Mattias Nordqvist – En internationell handelshögskola föds