Tre dagars konferens om delaktighet, kommunikation och jämlikhet

Den internationella GoPar-konferensen, som arrangeras av forskningsmiljön Communication, Culture and Diversity (CCD) och tankesmedjan DoIT, båda vid HLK, samlade forskare, kulturarbetare, transnationella myndigheter, representanter från civilsamhället, politiker, intressenter, ideella organisationer med mera från Sverige och hela världen.

I workshops, paneler och keynotes diskuterades frågor om delaktighet, kommunikation och rättvisa i samtida samhällen.

På öppningsceremonin som ägde rum under onsdagen talade representanter för JU såväl som Vetenskapsrådet, Riksteatern och Giron Sámi Teáhter.

Se öppningsceremonin här:

Bland talarna kan nämnas bland andra Ingela Holmström, docent i teckenspråk med inriktning mot tvåspråkighet som talade om ”Delaktigheti praktiken: en paradox”. Hon beskrev att globalt har finns det regler, officiella dokument, deklarationer och ratificeringar av olika konventioner som syftar till att säkerställa delaktighet och rättvisa för alla medborgare. Men i verkligheten är tillgängligheten ändå långt ifrån tillfredsställande. Det finns ofta paradoxer mellan olika länders formella deklarationer och praxis. I sin föreläsning lyfte Ingela Holmström fram sådana paradoxer genom exempel från forskningsprojektet ”Delaktighet för alla?”. Delaktighet för alla är i själva verket en fantasi – och funktionshindrade är sällan involverade eller rådfrågas om sina krav och upplevelser.

Tobias Hübinette, docent vid Karlstad Universitet, talade om ”Forskning om ras i ett färgblint land”. Föreläsningen bestod av en redogörelse för studien ”Introducing mixed race Sweden: A study of the (im)possibilities of being a mixed-race Swede”. Sverige presenterades som ett “färgblint” land som styrs av en skarp uppdelning mellan de så kallade svenskar och invandrare och där de med blandad bakgrund får en ”tredje position”. Studien har tittat specifikt på dessa genom intervjuer och självbiografiska texter och visar på svårigheterna att ha en blandad bakgrund i det samtida Sverige, och svårigheten med att inta den ”tredje positionen” mellan eller bortom ”svenskar” och ”invandrare”.

- Årets GoPar-konferens uppvisade en fin balans vad gäller de ämnesval och minoritetsgrupper som avhandlades och sammantaget visade de olika presentationerna och panelerna att behovet är fortsatt stort att försöka bryta upp liksom att överskrida rigida dikotomier och även skapa allianser mellan olika grupper, säger Tobias Hübinette.

En av de internationella talarna var Jon Fox, professor vid University of Bristol, som presenterade ”Vardagsintegration: Integrationens lokala sammanhang, praxis och mobiliteter”. John Fox föreslog ett nytt förhållningssätt till integration som är inkluderande, nerifrån och upp och lokalt som syftar till att minska hindren för socialt avstånd. Till exempel menar han att integration omfattar alla, inte bara immigranter; att det är människor som är agenter för integration, inte staten och att integration börjar lokalt, inte nationellt.

Totalt hölls 17 presentationer, diskussionsforum och mer informella aktiviteter under de tre dagarna.

- Det som fångade mig mest var allas berättelser och erfarenheter, till exempel om deltagande i samhället som döv politiker eller konstnärlig chef inom teatern, om hur konst kan öka tillgängligheten och möjligheterna för ungdomar med invandrarbakgrund, och om hur det sociala kontraktet ibland behöver omförhandlas utifrån minoriteters förutsättningar. Detta, och mycket annat, fick mig att fundera över de privilegier vi oftast tar för givet och hur vi kan arbeta för större möjligheter för deltagande och jämlikhet i Sverige, Europa och världen, säger Maria Bäcke, co-leader i CCD.

Konferensen genomfördes i samarbete med Vetenskapsrådet.