Orsaker till och konsekvenser av viktförändringar över det vuxna livsloppet

Mer än 60 % av den europeiska vuxna befolkningen anses vara överviktiga (Body Mass Index (BMI) 25-29.9 kg/m2) eller obesa (BMI ≥ 30 kg/m2). Det är välkänt att högre BMI i medelåldern är förknippat med negativa hälsoeffekter och högre dödlighet. Därför rekommenderas vuxna (oavsett ålder) att sträva efter ett BMI mellan 18.5 och 24.9 kg/m2). Det finns dock ett omvänt samband i hög ålder där samband mellan högre BMI och bättre hälsa och högre överlevnad har påvisats. Det omvända sambandet kallas för fetma paradox och väcker frågan om de nuvarande BMI rekommendationerna gäller äldre människor. Befintliga longitudinella befolkningsbaserade studier som har sitt ursprung från svenska Tvillingregistret (SATSA n=859, OCTO-Twin n=702, Gender n=498) och som sträcker sig över 65 år kommer att användas. Totalt har 1941 personer minst en mätning av BMI och 1247 personer har 3 eller fler mätningar. Förutom BMI har vi också tillgång till andra mått som användas för att skatta kroppssammansättning, dvs midje- och höftmått. Alla deltagare i SATSA har genomgått genbestämning och metyleringsdata finns för 365 personer (upp till 5 mätningar). Vi har också identifierat 30 enäggstvillingar vars BMI skiljer sig åt på medelvärdesnivå (6 par), har olika BMI utveckling (11 par), eller både och (13 par), och med metyleringsdata från 3-5 tillfällen. För att förstå vad som är ett hälsosamt BMI (eller mönster i BMI) i vuxen ålder kommer faktorer som förändringar i vikt och selektiv överlevnad att analyseras. Bakomliggande orsakerna till förändringar i BMI såsom genetik och epigenetik kommer att analyseras med longitudinella metoder och tvillingstudier. Vår hypotes är att utöver den nivå av BMI som individen har i hög ålder behöver även faktorer som viktförändringar, antal år som en persons har varit obese och andra metaboliska markörer tas med i beräkningen vid hälsobedömningar och hälsorekommendationer.

Kontakt: Anna Dahl Aslan